Den ryska tiden

Sveaborg kapitulerade till ryssarna år 1808 och fästningen övergick till det ryska kejsardömet. Året därpå blev Finland ett autonomt storfurstendöme under Ryssland, men Sveaborg förblev ett ryskt militärobjekt.

Ryssarna uppskattade Sveaborgs fästning och gjorde upp stora planer för den. Fästningsområdet utvidgades till bland annat Sandhamn, Kungsholmen och Skanslandet. Under Finlands autonomi blev Sveaborg dock närmast garnisonsstad och dess militära betydelse sjönk under 1800-talet. Stora kaserner för soldaterna byggdes i fästningen. Däremot försummades underhåll och förnyelse av befästningsanläggningarna och Sveaborg förföll.

Man började fästa uppmärksamhet vid fästningens skick först inför Krimkriget (1853–1856). Kriget började först mellan Ryssland och Turkiet men snart fick Ryssland mot sig även England och Frankrike. Västmakternas flottor bombarderade Sveaborg i två dagar i augusti 1855. I detta skede var renoveringen av fästningen långt ifrån slutförd. Sveaborg led svåra skador under det två dagar långa bombardemanget.

Under senare hälften av 1800-talet och i början av 1900-talet förbättrades värnen på Sveaborg. Sveaborgs betydelse avtog dock ytterligare, snart var den bara en fästning bland övriga ryska fästningar.

Sommaren 1906 uppstod på Sveaborg ett soldatuppror som del av revolutionsrörelsen i Ryssland. De upproriska soldaterna försökte besätta fästningen och lyckades också delvis med detta. Upproret kvästes dock fyra dagar senare.

Under första världskriget (1914–1918) fungerade Sveaborg som en del av den så kallade Peter den stores sjöfästning som hade till uppgift att skydda huvudstaden St. Petersburg. I och med den ryska revolutionen och Finlands självständighet övergick Sveaborg till Finland år 1918 och fästningens namn ändrades till Suomenlinna (’Finlands borg’).