Den finska tiden

Under det ryska väldet hörde fästningen Sveaborg administrativt till storfurstendömet Finland. Efter att Finland blivit självständigt den 6 december 1917 stannade Sveaborg ännu ett tag hos den ryska armén, och administrationen gick över till finländarna först på våren 1918 under det finska inbördeskriget.

I slutet av kriget grundade de vita på Sveaborg ett krigsfångeläger för röda fångar. Som mest fanns det 8 000 krigsfångar i fästningen. I fånglägret avrättades röda fångar, och en del dog i sjukdomar i de dåliga förhållandena i fästningen. De sista fångarna lämnade lägret i mars 1919.

Nytt finskt namn för den finska fästningen: Suomenlinna

I maj 1918 ändrades fästningens finska namn enligt det självständiga Finland till Suomenlinna (’Finlands borg’), och fästningen anslöts till den finska staten. Olika enheter ur försvarsmakten placerades snart ut i fästningen, och Sveaborg blev en finsk garnison.

Så småningom inleddes restaureringsarbeten i liten skala och turism med öarna som mål kom i gång.

Under kriget

Efter att vinterkriget brutit ut 1939 fanns på Sveaborg bland annat luftvärns- och artilleritrupper. Fästningen fungerade också som bas för den finska ubåtsflottan.

Endast ett par truppförband fortsatte sin verksamhet på Sveaborg efter fortsättningskriget.

Mot civilförvaltning

I mitten av 1960-talet meddelade försvarsmakten att den skulle avstå från fästningen. När Sveaborgs kustartilleriregemente år 1972 flyttade fick Sveaborg en civilförvaltning. Av försvarsmaktens enheter stannade endast Sjökrigsskolan på Sveaborg och den verkar fortfarande på samma plats. Renoveringsarbetet på Sveaborg inleddes och man började renovera byggnader för boende.

Sveaborg togs upp på Unescos lista över världsarvsobjekt 1991. Under den finska tiden har fästningen utvecklats till ett av de populäraste resmålen i Finland. Därutöver är Sveaborg en av Helsingfors stadsdelar samt hem för cirka 800 invånare och en arbetsplats för cirka 400 personer.